Som många av er säkert har märkt, ploppar det upp babynyheter lite nu som då här i bloggvärlden. Även bland kompisar på facebook. Och det är så underbart! Jag kunde inte vara lyckligare för var och en, och önskar att alla (som bara VILL få barn) kunde uppleva den underbaraste känslan i världen, lyckan över att få ett eget barn! Det är en så mäktig känsla, genuin lycka minsann. Uttrycket
att skaffa barn har jag däremot mycket svårt för p.g.a. att många par har svårigheter med att bli med barn och skaffar dom inte sådär bara. Vi råkar vara en sån familj. Och det glädjer mig verkligen att jag kan säga
familj (och nu menar jag inte att man inte kan vara en familj utan barn, well I'm sure you get the point)
, att vi har haft den turen att ändå bli föräldrar till en frisk flicka som dessutom är världens underbaraste människa. Och då menar jag verkligen tur, för visst är det ju det, att bland all sjukdom i världen, dessutom få ett friskt barn!
Som tur har vi aldrig haft några storslagna drömmar om en stor familj med mååånga barn, men 2-3 barn har varit drömmen. I och med att vi fick Li, är vi såpass tacksamma över henne att vi börjat tänka att ifall vi aldrig mera får barn, så är det naturligtvis okej och räcker för oss. Och det är verkligen en tröstande tanke, att vi ändå har
fått chansen att bli föräldrar, även om det skulle betyda att vi inte kunde få fler barn.
Likväl krossas mitt hjärta varje gång som Li talar om en syster eller en bror. Att Alma (hennes bästis på dagis) är hennes syster. Eller när hon redan ligger i sängen på kvällen och vi talar om ett och annat, så berättar hon för mig att mjukis-apan är hennes syster. Inuti krossas mitt hjärta varje gång. För det är så sorgligt på sätt och vis, att hon inte kanske någonsin får en egen syster eller bror. Det är ju inget som är definitivt, men emellanåt känns det bara så utopistiskt att vi skulle få ett till barn. Den eviga besvikelsen månad efter månad, ibland känns det bara lite tungt. Som nu. Och då måste man lite få ventilera.
But tomorrow's a better day, I'm sure!
Som många av er säkert har märkt, ploppar det upp babynyheter lite nu som då här i bloggvärlden. Även bland kompisar på facebook. Och det är så underbart! Jag kunde inte vara lyckligare för var och en, och önskar att alla (som bara VILL få barn) kunde uppleva den underbaraste känslan i världen, lyckan över att få ett eget barn! Det är en så mäktig känsla, genuin lycka minsann. Uttrycket att skaffa barn har jag däremot mycket svårt för p.g.a. att många par har svårigheter med att bli med barn och skaffar dom inte sådär bara. Vi råkar vara en sån familj. Och det glädjer mig verkligen att jag kan säga familj (och nu menar jag inte att man inte kan vara en familj utan barn, well I'm sure you get the point), att vi har haft den turen att ändå bli föräldrar till en frisk flicka som dessutom är världens underbaraste människa. Och då menar jag verkligen tur, för visst är det ju det, att bland all sjukdom i världen, dessutom få ett friskt barn!
Som tur har vi aldrig haft några storslagna drömmar om en stor familj med mååånga barn, men 2-3 barn har varit drömmen. I och med att vi fick Li, är vi såpass tacksamma över henne att vi börjat tänka att ifall vi aldrig mera får barn, så är det naturligtvis okej och räcker för oss. Och det är verkligen en tröstande tanke, att vi ändå har fått chansen att bli föräldrar, även om det skulle betyda att vi inte kunde få fler barn.
Likväl krossas mitt hjärta varje gång som Li talar om en syster eller en bror. Att Alma (hennes bästis på dagis) är hennes syster. Eller när hon redan ligger i sängen på kvällen och vi talar om ett och annat, så berättar hon för mig att mjukis-apan är hennes syster. Inuti krossas mitt hjärta varje gång. För det är så sorgligt på sätt och vis, att hon inte kanske någonsin får en egen syster eller bror. Det är ju inget som är definitivt, men emellanåt känns det bara så utopistiskt att vi skulle få ett till barn. Den eviga besvikelsen månad efter månad, ibland känns det bara lite tungt. Som nu. Och då måste man lite få ventilera.
But tomorrow's a better day, I'm sure!
