Vi är back från roadtrippen! Typ 1000 km på 3 dagar. Och vi överlevde! Det gick faktiskt hur fint som helst. Resan började med alla ingredienser till en stor katastrof då Li inte somnade i bilen som planerat. Men hon satt istället nöjd på baksätet med sina muminböcker. Inte en enda skvätt tårar under hela bilresan till Vasa! Och på vägen hemåt satt hon återigen nöjd på baksätet OCH dessutom sov i 1,5 timmar. Och igen utan en enda tår på hela vägen. That's my girl!
Resan i sig själv var lyckad men ganska så hektisk då hälften av vår släkt bor i Vasa och då vill man ju hinna hälsa på alla. Tre dagar är bara för lite. Bästa stunden var då vi hälsade på vår mormor som lider av demens. Hon har varit helt klar i huvudet ända tills hon fyllde 85, nu som 87-åring börjar hon sakta glömma mer och mer, som t.ex namn osv. Hon t.ex råddade mig med min mamma och flera gånger frågade vad Li heter. Men alltså det bästa var då man såg min mormor och de andra åldringar lysa upp då de såg Li! Hon sprang runtomkring och kramade alla mommon, och ni skulle ha sett hur lyckliga de alla blev! Där kan man verkligen säga att Li gjorde deras dag!
Men nog är det skönt att vara hemma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar