Nja. Dagis är inte mera roligt enligt Li. Igår och idag har hon vägrat att fara dit. Hon börjar det redan hemma, "nej dagis" "mamma nej jobb" "mamma me dagis" osv. Känns jävligt skit. Mitt hjärta har krossats båda morgnarna då jag hamnat fara iväg från dagiset så att hon blivit där och gråta... Jag klarar av att inte bryta ihop på dagiset, men genast då jag sätter mig i bilen så börjar snyftandet. Har liksom så hemska skuldkänslor och världenssämstamamma-fiilis då jag kör iväg. Börjar ifrågasätta hela jobbstarten och ifall jag ändå skulle ha borda bli hemma en stund till, men jag vet ju att hon nog kommer att trivas där. Och hon gör ju det nog, varje gång jag ringer dit för att kolla ifall hon lugnat ner sig så leker hon ivrigt och har glömt bort hela händelsen. Men hur länge kommer hon att gråta när hon ska dit på morgonen? Ett par dagar? En vecka? Flera månader? Skit-tungt säger jag bara. Och just som jag tänkte att "wow, dethär går ju prima, inga tårar, frid och fröjd!". Boy was i wrong.
Så sånt hos oss för stunden. I väntan på soligare tider (in every sense of the word!).
Jag tror att det här är en period som håller på nu i början men som sedan går om (så som det mesta) Min son hade det jobbigt dom 2 första veckorna på dagis, han grät på morgonen o kvällarna var jobbiga maed sovandet. men det gick om! Nu är det no problemos! Så mitt råd är att hang in there! Nästan alla mammaor har gått igenom samma och barnen klarar sig nog! Det är bara bra för dom att vänja sig vid att vara borta från mamma, enligt mig...Styrkekram
SvaraRaderaVoi nej, vad synd att det vänt. Men har förstått att många har sådär i början och sedan går det över. Men inte roligt för mamman :( Hang in there! Hur är det på nya jobbet då?
SvaraRaderaHej Fia! Tack snälla för dina tröstsamma ord. Och givetvis gick det redan mycket bättre på dagis på fredagen!! Hon blev där utan att gråta och hade varit glad och nöjd hela dagen! Så jo, månne det inte reder sig. Och jo det har du nog helt rätt i, det är nog bara bra för dom att vänja sig vid att inte alltid vara med mamma :)
SvaraRaderaPå fredagen gick det igen mycket bättre, inget gråtande osv. Och när jag kom efter henne så stod hon och sjöng "Ekorrn satt i granen" åt de andra i gruppen, hehe! Så hoppeligen går det bättre nästa vecka. Nå vet du, jobbet är jätte chill och kiva, men konstigt känns det ju nog att jobba överhuvudtaget efter nästan 2,5år hemma :)
SvaraRaderaJo, I know the feeling, var ju lite på 2 år hemma. Fast snabbt vande jag mig, men nu är det ju så fans skönt att få vara hemma igen :) Hoppas du joinar snart igen :D
SvaraRadera