Min syster köpte igår nya skridskor och ville testa dom, så vi gick till ute-isen här bredvid oss. Vi har ingendera skrunnit på säkert 10 år men vi tänkte såklart att skrinnande är som att cykla, den talangen glömmer man aldrig. Men där var vi som två mommon med hackiga moves...Som tur var blev movesen bättre mot slutet, men inget att jämföra med ungdomstiderna. Skrattade så vi nästan kissade ner oss, "vi har blivit dedär vuxna som man skrattade åt när man var yngre, då de kom på isen med sina barn och såg megaskrangliga och hazardous ut och man bara väntade på att de skulle falla." Yes, we have become the laughed-at-generation. Men som tur föll ingendera. Och mot slutet klarade vi t.o.m. några piruetter osv.
Men hur blir det så att som yngre klarar man av att göra allt möjligt hur lätt som helst utan någon rädsla? När man blir äldre är man så jävla försiktig för att man är så rädd att man ska stöta sig. Helt säkert blir man bättre med lite övning, men jag hävdar ändå att man inte någonsin kommer att våga skrinna som man gjorde in the good old times. Och det gäller även andra sporter. Jag t.ex. tränade redskapsgymnastik i över 10 år och en massa som man klarade av att göra som bara vatten, vågar man inte ens mera försöka.
Börjar man verkligen bli gammal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar