Jag har alltid hatat att uppträda, tyckt att det är jättepinsamt liksom. Höll på med redskapsgymnastik i 10 år och älskade det, men när jag skulle ha borda börja tävla så slutade jag. Helt sådär bara. Just p.g.a. att jag inte vill uppträda. Samma sak i skolan, aldrig att jag skulle ha velat stå på scen. Och ifall jag av någon anledning ändå hamnade göra det, så var jag skitnervös. I flera dagar. Alla stirrar på mig, shitshitshit, liksom.
Med åren har det inte blivit lättare att uppträda. Eller jo, på sätt och vis. Har hållit föreläsningar inför 50-100 personer otaliga gånger, men då har jag berättat om sånt som jag är mycket insatt i, mitt yrke. Och då är det ju mycket enklare. Inte att jag inte skulle vara nervös samma morgon som jag ska hålla föreläsning, men det går över genast då jag börjat tala. Men att uppträda, typ sjunga osv, DET är helt galet stressigt för mig. Och då KAN jag sjunga.
Nu har en nära kompis till mig frågat ifall jag kunde sjunga på deras bröllop! I kyrkan! Guuuuuuud. Och jag vill så hemskt mycket säga NEJ, men inte kan jag ju säga nej, egentligen. Det är ju en ära, och det vore ju oförskämt att säga nej. Eller hur? Kan man tacka nej? Visst är det jätte oartigt? Men jag kommer att dö! Seriöst. Dö.
Jag förstår ditt dilemma. Det är ju en ära att få sjunga på ens bröllop och spec om det är en nära vän som frågar.. Kan ni int komma på nån typ av kompromiss? Typ att du sjunger tillsammans med nån annan? Dessutom kan man ju i kyrkor ibland stå "där uppe" vid orgeln o sjunga, då ser int gästerna dig, om det sku lätta?
SvaraRaderaHej Fia, tack för ditt svar. Bra point detdär med att sjunga med någon annan! Fastän jag vet inte ifall det i slutändan hjälper så mycket, jag bara helt enkelt hatar att uppträda. Men nog underlättar det säkert :)
SvaraRadera