Helt plötsligt, inom dom senaste veckorna har vi börjat märka en förändring i Li:s beteende. Hon som alltid varit så snäll och lydig är numera en liten tornado som testar sina gränser och vårt tålamod. Detta har vi väntat på i nästan 2,5 år. Och jag menar verkligen väntat, för att vi har vetat att detta stadie vid något skede inväntar. Blir intressant att se huruvida man klarar den "första" av dom oändligt många påfrestningar som förälder. Det är nästan komiskt ibland, när man t.ex. säger att du får inte äta i vardagsrummet, utan i köket så går hon sakta mot vardagsrummet med en finurlig blick och bara väntar på att jag ska lägga mig i. Och när jag gör det, så tar hon ett steg framåt och frågar här? tar ett steg till här? för att se var gränserna till köket går. Och samma sak vid matbordet, hon vet att hon inte får ha fötterna på bordet men lyfter upp dom med samma finurliga blick. När jag säger att man inte får ha fötterna på bordet så frågar hon ifall hon får ha dom vända mot sidan, upp i luften osv. Ibland måste man nog hålla sig för skratt.
Åh, lycko er som klarat er så länge utan dessa oväder :) Här har de pågått sedan Emilie var 1,5 och still going strong ett år senare :) Jag bara väntar på det ska försvinna, men börjar gissa att det aldrig gör det. Det är bara sådan hon är, har ett hett humör helt enkelt och testar gränser all the time.
SvaraRaderaJo, vi har nog varit lyckligt lottade :) Får se hur länge denhär fasen varar. Och sitiationen är ju som sagt inte så farlig, ännu iaf. Mödosamt föreställer jag mig hur vardagen kommer se ut om typ 10 år med tonåren...Hjälp!
SvaraRadera