tisdag 26 juli 2011

Hjälp



Li har varit borta hemifrån i två nätter och jag saknar henne redan som bara den. Konstigt att medan man njuter av att ha egen tid och på kvällarna kan göra vad som än faller en in, så känner man en ihållande saknad. Att allt inte är som det ska vara, den viktigaste i vårt liv saknas. Situationen känns mycket motstridig för att samtidigt är det urskönt att t.ex. sitta hela eftermiddagen ute i solen läsande en bok eller en tidning, utan att behöva tänka på någon annan än oss själva.

Stunden då jag saknar henne mest är på morgonen, det är så tyst i huset och ingen som tassar barfota in i vårt sovrum för att sedan krypa in under täcket och mysa en stund innan vi stiger upp. Det finns bara inget som vinner den lyckokänslan och den enorma kärleken jag känner gentemot henne!

Om 4 dagar kommer hon tillbaka hem. Och vi klarar det nog. Det tar bara tydligen ett tag att vänja sig.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar